Mer om La Palma

Resan dit

Flyg till Madrid. Mulet och grått här hemma och i Madrid regnade det. Hotellets egen lilla buss tar man utanför Terminal 2 och det finns två (2) hotell med liknande namn så det gäller ta rätt buss! Vi gjorde inte det, nej, men vi hittade till rätt hotell sen, 300 m längre bort och vi bodde där även på hemresan.

Hotellets buss till och från flygplatsen är gratis och hotellet har stor frukostbuffé vilket nordbor tackar för.
Den "continental breakfast" som det andra hotellet med tre stjärnor nära Barajas serverar, består av två rostade brödskivor och en liten bulle och kaffe. Punkt. Magen blir som ett frågetecken.
Resan till La Palma från Madrid, 3 tim, är som en bussresa fast med utspisning! Alla passagerare är nyktra och läser morgontidningen.

Utflykter är fint

En dag åkte vi till Puntallana och hälsade på flickorna hos Turismo Rural.
Deras kontor ligger så fint i en gammal f.d. klosterskola för både pojkar och flickor. Samtidigt! Hur gick det? frågade vi, men Ana Maria bara skrattade.

Utanför huset höll de på att göra parkeringsplats och just då blommande tistlar, vallmo och andra ogräs. Ior skulle blivit lycklig vid åsynen. Så många tistlar!
Ett hav av lila blommor. Mycket vackert och många fjärilar.

I samma hus finns också ett litet hembygdsmuseum och en välsorterad museishop med Artesanía/konsthantverk från orten, både ätbart och hållbart. Queso de Almendra. Gott med Marsipanost!

Välsydda dukar i julstjärnans blomform att ha på bordet hemma till jul kanske? Röd, vit eller himmelsblå, ensamma blommor eller flera ihop. Läggs de på en hel duk i kontrasterande färg kan man variera placeringen, nytt "mönster" varje gång.
Verkligen en användbar souvenir!

  

Har man besökt Fuencaliente och dessutom sett salinerna är det inte dumt köpa med sig av det goda saltet. Grått grovt havssalt som man bara behöver ta några korn av så blir maten lagom smaksatt. Billigt också, ca 7,50 SEK för ett kilo!

Observatoriet vid Roque de los Muchachos

Vid Observatoriet, 2.400 m.ö.h. är utsiken fin och solskenet starkt. Solhatt är ett måste och solkräm på näsan. Oftast molnfritt så högt upp och Teide på Teneriffa ser man som en sockertopp borta i molnhavet. Vindjacka eller tröja behövs för +22 vid havsnivån kan bli +7 däruppe, så turister iklädda endast shorts och linne stannar inte länge, trots utsikten.

Det kan också snöa där uppe så pass att vägen dit stängs av helt, och plogbil finns inte, för snön smälter ju bort av sig själv i morgon! Alla nordbor, uppfostrade att genast skotta när det snöat, förundras mycket över denna filosofiska slutsats.

Vin odlas för husbehov, men det finns några vinhus på ön också. En bra idé är att ta med några flaskor hem och avnjuta El Hoyos malvasiaviner i sin egen trädgård nästa sommar >>

Värt en omväg

En restaurang som heter Casa Goyo och ligger vid flygplatsens inflygningsbanas början (!)
är värd att besöka. Vår husvärd tyckte vi skulle gå dit en söndag och här var vi ensamma turister bland stora familjer som åt middag. Kö ca 1 - 1 ½ timme för bordsplats, men alla väntade snällt och serveringsflickorna snodde som små rävar med stora fat med nygrillad Dorada och tillbehör. Mycket gott och vi fick ett chambre separé med utsikt över havet genom uppfälld lucka och genom gliporna i väggarna såg vi de andra gästerna.
Inte luktade vi grillad fisk heller efteråt. Med glipor blir det välvädrat!

Nya kryss i flora och fågelbok

En lagom molnig dag tog vi oss till Los Tilos lagerträdsskogar i ravinerna under La Caldera de Taburiente. Man känner sig som Alice i Underlandet, när hon blev liten, i den vegetationen. Träden kan bli 40 m höga och den endemiska blå bofinken satt plötsligt på en gren nån meter ovanför huvet! Ett nytt kryss i fågelboken och det behövdes ingen kikare så nära satt den!

Massor med andra fåglar; de hördes mest; några rovfåglar seglade högt upp. Här går man på en stig 20-40 m upp från ravinens botten - härlig känsla! Klätterväxter av olika sorter, örter som bara finns på La Palma, vackra mossor i översilningsställen, träd vi aldrig sett förr. Sagoskog. (Se länktipsen!)

Bra med kikare, även för botaniska studier i dylik terräng, det är b-r-a-n-t! Rakt ner.

Villa de Mazo där vi bodde

Efter utflykten till västsidans platta strand vid El Remo, och den närmast surrealistiska färden genom bananodlingarna bakom betong och plast, var vi lyckliga över vårt val av hus, 375 m.ö.h. och trädgård med fågelsång.

Oftast är det solblänk över havet som skiftar i hela den blå färgskalan plus silver. Mycket vackert!
Enstaka båtar, färjan från La Gomera och kryssningsbåtar, ser ut som leksaker fast de är jättelika på nära håll i hamnen i Santa Cruz.
En del kryssningsfartyg är flytande småstäder med egna lägenheter i stället för hytter och det lär finnas 4-6 rum och kök!
Utsikten från deras köksfönster ändras rätt ofta kantänka.

Att bo som vi gjorde kändes hela tiden luftigt och utsikten över havet varierade med moln och vindar. Frid i själen får man och det är lätt skapa harmoniska målningar för ljuset bidrar till det också, även sent på e.m. Sitta och läsa utomhus kl 17 känns fantastiskt i april eller november.

Tomtfåglarna ser ut ungefär som våra egna koltrastar, gransångare, duvor, svarthättor och tornfalkar, samt alpkråkor, alpkajor, ...men de flesta med tillnamnet ssp.canariensis och de låter lite annorlunda.
Kvällskonserterna på telefontrådarna var fina för en av våra koltrastar var en riktig mästersångare. Hans variant av La Palmasång, "do, mi, so", varierades mycket mer än hos de fåglar vi hörde i lagerträdskogen.

Utsikt från en diskbänk

Rätt häftig upplevelse att stå och förbereda mat vid diskbänken med fönstret uppdraget och det plötsligt svirrar in en gransångare i fuchsia-busken 1 m från huset, där den hoppar runt ett tag och sjunger en stump. Eller när en svarthätta behagar dra sin repertoir i kamelian bredvid där man sitter och läser. Sådana upplevelser tillhör de där stunderna när man är totalt lycklig utan annan anledning än att bara vara till, och just då och just där!

TV-antennen var ett poppis podium för alla sångarna. Somliga av kanariefåglarna var faktiskt rätt gula. Svarthättan var orädd och bodde i kanarietallen på tomten med sin familj.

De brunstrimmiga små ödlorna prasslade runt i de torra bladen från avocadobuskaget vid knuten så fort det blev varmt på morgonen, eller solade på stenplattorna nära oss. Några ödlor var större och hannarna kunde vara vackert blå under hakan. Tydligen tog de likt kameleonten färg efter boplatsen, för det var rackarns svårt se dem! Stapelföda för alla tornfalkar troligen.

Varje dag plockade Pär fallfrukt, apelsiner, och pressade morgondrink åt oss. Inget socker behövdes! Avocado, citroner, mango och papaya kom värdfolket med eller vi fick ta själva. Jordgubbsplantorna, som vår värd satte då vi var där första gången i november år 2000, var nu fulla med bär och vi fick plocka själva allteftersom de mognade.

Och ingen bister hotellstäderska kom och rörde till i rummen och vattnade golven varje dag och bäddade om sängarna fast man lämnat allt så prydligt. Skönt att få ha nattskjortan i fred!

Att bo så här är synnerligen avkopplande. Som det står i reklamen: Känslan sitter kvar länge!

Jaså, det här kanske verkar intressant? Hur man ordnar resa och boende? Mer information om detta på vår sida om resor - La Palma.